I november (den 20/11 närmare bestämt) bär det av på en låång härlig charterresa med familjen till Fuerteventura med Apollo, vi komemr att åka direkt från Luleå eftersom släkten bor där. Vi blir 6 personer med mig och min kille och ett par kusiner. Vi skall vara där en vecka och supa in sol och värme, det skall bli väldigt roliogt. Jag älskar solresor och att ligga och lata sig på en sandstrand, Kanarieöarna är trevliga tycker jag. Välordnat semestrande, inte så såännande och upplevelserikt kanske, men bekvämt. Senare i vinter (februari 2013) skall vi ner till Indonesien och luffa runt i 3 veckor. Det blir ju en annan sorts resa, långt bort från charterturismen.
Jag gillar båda, jag gillar att åka charter för det ger lite extra semesterkännsla. Alla som åker är på semester och stämningen är ju därefter. Att backpacka är också väldigt trevligt, det är spännande och man kommer nära upplevelserna och naturen. Livet på resande fot är bekvämt, man tar dagen som den komemr och man stressar egentligen bara lite om man måste hinna med ett flyg eller en båt. På charterresan är allting slappt, allt är ordnat, man tas om hand och behöver inte tänka så mycket om man inte vill. Mna kan åka med på organsierade utflykter till olika sevärdheter.
När man skall uppleva ett nytt resmål så kan det vara smart att börja med en charterresa för att se det med semesterfirarens ögon och få lära sig mycket om landet av lokala guider. Sedan åker man dit och luffar för att lära känna landet lite bättre och för att uppleva det ”på riktigt”.
Resandet är för mig en lunga, en frist från den grå och tråkiga vardagens lunk. Med stress, jäkt och en massa ansvar som jag inte alls är intresserad av att ta.